Tänkte bara dela med mig av mina tankar som jag har haft den sista tiden, nu när skolan har börjat. Nu när allvaret har börjat, på riktigt. Det har hunnit gå några veckor i skolan och jag har redan skoltrött och ligger efter, det är verkligen helt sjukt. Idag hade jag prov i SO, och jag hade pluggat lite, kanske inte så mycket som jag borde ha gjort. Men lite grann, och det gick piss. Jag kände att jag kunde inget alls, och alla skrev typ fem sidor och jag skrev tre. Känns så jävla surt, för det är nu allt räknas, det är nu gäller för nu går jag i nian och i vår ska jag söka in på gymnasium med mina betyg. Vad gör jag om jag inte kommer in på det jag vill? vad gör jag om mina betyg inte duger? vad gör jag om jag hamnar på IV? Om fallet skulle vara så, då tror jag faktiskt att jag lika gärna skulle kunna skita i gymnasiet för jag vill ha en riktigt bra utbildning, vill ha ett riktigt bra jobb. Och jag är bara femton år, och måste redan börja tänka på vad jag ska jobba med om typ 20 år. Det är helt sjukt vilken press dom sätter på oss ungdomar. Det har ju kommit nya betygskriterier, A-F. Då A är bäst, och F är underkänt. För att få A i något, så måste du ha klarat av alla kriterier helt felfritt, om inte du gjort det så får du B eller C. Det är mycket hårdare med betygen, och varför dom gjort såhär vet jag inte. Dom kanske tror att om man får ett sämre betyg så vill man sträva mot bättre. Men så känner inte jag att det är, det är nästan tvärtom för mig. Om jag får E så vill jag inte kämpa för då känner jag att jag ändå inte kan eller klarar av ämnet, som matte tillexempel. Det är verkligen något som jag inte klarar av, jag förstår inte någonting. Och inte nog med det, min lärare hjälper inte till. Hon förklarar så konstigt och dåligt att jag bara vill skrika och börja gråta på varenda jävla lektion. Det är så himla jobbigt, och ni som är bra på matte och har lätt för det, ni förstår inte hur svårt och jobbigt det är att sitta på lektionerna och inte förstå vad det är man håller på med, och att varje gång man säger att man inte förstår, och att läraren ska ta det en gång till, så anses man som helt dum i huvudet. Ja men förlåt, förlåt för att jag inte är lika perfekt och kan matte och alla andra jävla ämnen helt felfritt. Åh, blir så sur. Det är sån prestationsångest redan och skolan har inte ens gått hälften. Och inte nog med att man ska ha bra betyg, utan man ska se bra ut i skolan också, vara en trevlig och glad människa och älska allt och alla, och vara trevlig mot varenda lärare. Jag kan ju bara säga på en gång att jag inte orkar längre, orkar inte vara trevlig, speciellt inte mot folk som inte är trevliga tillbaka mot mig. Jag orkar inte fixa mig längre, har inga kläder att ha på mig längre alls. Och jag blir så sur för att jag är så jävla bitter hela tiden, haha. Jag blir så sur för att alla hela tiden klagar, klagar på att man är sur, klagar på att man inte presterar bra, klagar på hur man är som person. Och det är så jävla sämst stämning i hela skolan känns det som, det känns som om alla hela tiden bara tittar på en som om man är ett freak och att det är något fel på en.